Stadsodling är egentligen något man har hållit på med i alla tider. Ända sedan städer byggdes har det funnits odlingar inom stadsgränserna, det har varit en självklarhet att stadsborna ska hålla sig med köksträdgårdar även om de köpte vete och andra grödor från den omgivande landsbygden. Det var under 1900-talet som detta ändrades. Enligt Le Corbusiers funktionalism skulle samhällets funktioner delas upp. I staden skulle det finnas byggnader, bilvägar och platser för rekreation och inte odlingar. Detta kom att prägla stadsbilden under efterkrigstiden, även förorterna där grönområden kom att bestå av parker och gräsmattor istället för nyttoodling. Under hela denna tid fanns dock kolonilotter i och nära staden där man odlade.
Under 1970-talet började vissa inom alternativrörelsen att odla i staden och stadsodling blev ett begrepp. Idag menar man odlingar där det finns nyttoodlingarurban eller suburban miljö. Stadsodling brukar vara mer småskalig än koloniodling, vanligen i pallkragar (odlingslådor) eller i gemensamma land. Den kan också handla om industriell odling i större skala inomhus för lokal matproduktion.
Stadsodling är alltså samlingsbegreppet. Därunder finns flera olika kategorier.
Kvartersodling: Det är odling på en innergård eller i anslutning till ett bostadsområde där de boende odlar ihop. Det kan vara i odlingslådor där varje hushåll har sin egen låda men också i form av en tillsammansodling.
Tillsammansodling: Är en odling som några människor driver tillsammans och delar på såväl arbetet och skörden. Ofta finns det en odlarförening som driver odlingen.
Comments